ACT är en relativt ny behandlingsmodell som ingår i den så kallade ”tredje vågens beteendeterapi”. Den har inspirerats av zenbuddhismen samt den existentiella terapin. ACT är transdiagnostisk, vilket innebär att den går att använda på klienter som har flera diagnoser samtidigt; såsom exempelvis depression, ångest och stress. Det kallas för komorbiditet, eller samsjuklighet. I ACT kan man använda sig av "livskompassen" som verktyg. Den innefattar livets olika områden som utifrån forskning har visat sig vara särskilt viktigt för oss, exempelvis relationer, arbete/studier, hälsa och fritid. Genom att först undersöka hur nöjd personen är inom dessa områden kan man sedan sätta upp mål om hur hen vill ha det i framtiden. Man kan även undersöka personens kärnvärden, det vill säga vem hen innerst inne vill vara inom det området. På så vis kan man ta steg mot att känna sig mer tillfreds med de olika tårtbitarna i livet, vilket i sin tur gör att personen blir lyckligare och minskar sin psykiska ohälsa.

ACT har som övergripande mål att öka den psykologiska flexibiliteten. Det innebär att utveckla en flexibel och effektiv beteenderepertoar, vilket resulterar i funktionella och meningsfulla beteendemönster som för personen närmare det liv hen helst vill leva. Psykologisk flexibilitet kan beskrivas som att vara i full kontakt med sig själv i nuet. Personen lär sig att ta steg i en värderad riktning, även om tankarna och känslorna vill åt ett annat håll på grund av undvikanden, impulsivitet, tankefällor et. c. Det är utgångspunkten för att sedan kunna antingen ändra eller hålla fast vid ett beteende och ta steg i rätt riktning, mot vad som är viktigt i livet. Tillsammans med den inlärningshistoria och de upplevelser som människan har med sig och kommer att möta när hen tar steg i sin värderade riktning. Genom acceptansen försöker man skapa ett icke-dömande, aktivt inbjudande förhållningsätt till tankar och känslor som uppstår utan att försöka förändra frekvensen eller formen på dessa.