Generaliserad ångest (GAD) och oro

Vad är generaliserad ångest (GAD) och oro?

I ångestfamiljen finns flera olika typer av ångest som alla har gemensamt att man associerar ett visst område som farligt. Vid GAD är faran en mängd olika framtida områden. Personen övertänker och försöker hitta lösningar i tankarna fast den inte hittar lösningarna där. Tvärtom begränsar oron livet och personen blir spänd och mår dåligt av att konstant gå runt och vara i kamp- eller flyktläget. Personen låter tankarna ta allt större plats och den tror ofta att den behöver tänka och vara garderad för att vara förberedd om något farligt skulle ske. Oron positivt förstärks det vill säga ökar av att det man oroar sig för sällan händer. Då drar hjärnan slutsatsen att det inte skedde på grund av oron och att oron därför är funktionell vilket är en felaktig föreställning.

Ofta uppfattar personen det som en tennismatch mellan lugnande tankar och orostankar som pågår konstant. Personen undviker att tänka den negativa tanken fullt ut och den lugnande tanken blir ett undvikandebeteende som hjälper till att vidmakthålla oron. Oro och ängslan tillhör livet, och vi kan alla uppleva att vi oroar oss i onödan ibland. Vid generaliserat ångestsyndrom, GAD, är dock ängslan och oron så stark och närvarande att det blir svårt att fungera i vardagen. Generaliserad ångest utmärks av man känner en konstant malande oro och ängslan inför en mängd olika livsområden. Oron upplevs ofta som överväldigande, ihållande och svår att kontrollera. Det är även vanligt med oro kring den egna oron. Många upplever dessutom att de blir lättirriterade till följd av sin oro. Man känner sig uppskruvad, rastlös och som på helspänn hela tiden, symtom som i sin tur kan leda till smärta i kroppen och huvudvärk. Även tankeförmåga och minne kan påverkas av den ständiga oron, vilket i sin tur kan leda till minnes- och koncentrationsstörningar.

I behandlingen får personen bland annat lära sig att skilja mellan produktiv oro och icke-produktiv oro. Den produktiva oron leder till en konstruktiv handling medan den icke-produktiva ofta handlar om saker som inte går att påverka i stunden. Även "mindfulness" är ett vanligt inslag i GAD-behandling där personen får öva på att se tankar som tankar det vill säga hypoteser och inte fakta. Personen får även träna på defusion det vill säga att kunna distansera sig från tanken. Det även bra att kunna se i vilka sammanhang personen mest oroar sig. I vissa fall kan personen genom ett nytt beteende exempelvis gå och träna istället för att ligga kvar i sängen minska sin oro. Det finns ett samband mellan ett underskott av aktivitet och ett överskott av negativa tankar såsom oro. Även att kunna skifta fokus på sin medvetenhet är viktigt. Att personen lär sig att skifta fokus ifrån tankarna till nuet leder till att personen oroar sig och ältar mindre eftersom problemen oftast skapas i tankarnas värld: i framtiden och i det förflutna.

Även tillämpad avslappning har visat sig vara effektivt vid GAD eftersom personen som överoroar sig även spänner kroppen som vid en fara. Genom att spänna och sedan slappna av i olika delar av kroppen så kan personen minska sin oro då kroppen slappnar av. När kroppen slappnar av påverkar det även tankarna eftersom hjärnan då antar att personen inte är i en farlig situation och inte behöver befinna sig i kamp- eller flyktläget. När kroppen är i kamp- eller flykt söker den efter hotfulla stimuli. När kroppen är avslappnad ser den mer harmoniskt på världen. Man har sett att "mindfulness" och meditation gör att personen aktiverar andra delar av hjärnan jämfört med när personen är stressad. Det är även värdefullt att arbeta med livskompassen vid GAD. Det innebär att man arbetar med livets viktiga tårtbitar som man i forskning har sett är viktigt för människor generellt. Dessa områden är relationer, jobb/studier, hälsan och fritid. Genom att personen är mera fokuserad på hur den kan förbättra olika viktiga områden i livet så har personen inte lika mycket utrymme för oron. Oron ökar i frekvens när personen är passiv. 

Vissa personer gynnas av att arbeta med en övning som heter orosstund där personen under en schemalagd tid varje dag exponerar sig för sin oro utan att tillåta sig att undvika den genom lugnande tankar. När personen om och om igen exponerar sig för dessa orostankar så blir de till slut mindre laddade. Studier har visat att personer som har gjort denna övning kontinuerligt till slut har färre orostankar och mindre intensiva tankar när de väl dyker upp. Personen ska mellan orosstundstillfällena skjuta upp sin oro så gott den kan. När personen märker att katastroferna inte inträffar trots att den har tänkt mindre på oron så märker personen att den kan släppa lite på kontrollen och att föreställningen om att oron är gynnsam egentligen är felaktig.