Vad är riskbruk, missbruk och beroende?

Riskbruk, missbruk och beroende är multifaktoriella fenomen vilket betyder att det är en kombination av arv och miljö som gör att en person kan hamna i detta. En person som har en sårbarhet för beroende har en ökad risk för att hamna i detta om den befinner sig en social miljö där andra personer har ett missbruk eller beroende. Även psykologiska faktorer såsom att få en kortsiktig belöning i form av bättre självkänsla eller minskad stress kan göra att personen fortsätter med beroendebeteendet. Eftersom det är den kortsiktiga belöningen som mest styr våra beteenden glömmer man snabbt bort de långsiktiga negativa konsekvenserna av beteendena och hjärnan kan lura en till att vilja fortsätta med det destruktiva beroendebeteendet eftersom hjärnan vill åt dem kortsiktiga vinsterna. 

Många människor använder sig av droger eller ett visst beteende på ett sätt som gör att man upprepade gånger ställer till det för sig. Detta kan tyda på att man har ett missbruk. Det kan exempelvis märkas på att man inte fullgör sina plikter på jobbet, i skolan eller i hemmet, att man sätter sig i situationer med en ökad risk för att man skadar sig själv eller någon annan, eller att man hamnar i problem med rättvisan. Ofta fortsätter man med missbruket trots återkommande problem. För många innebär drogen eller beteendet att man får tillfällig lindring från psykiskt eller fysiskt obehag och att man inte ser några alternativa sätt att må bättre. Till missbruk räknar man främst problem som är relaterade till intag av alkohol, tobak, narkotika eller läkemedel. När det gäller beteenden så har sex-, spel-, mat- och shoppingmissbruk likheter med drogmissbruk och kan förstås på liknande sätt.

Om man har ett missbruk känner man ofta ett sug och att man har svårt att kontrollera intaget eller beteendet. Att vara utan drogen eller beteendet kan ge upphov till psykiska symtom såsom oro, ångest, nedstämdhet, sömnsvårigheter, rastlöshet eller koncentrationssvårigheter. När man tar drogen igen eller fortsätter med beteendet försvinner symtomen tillfälligt, men de kommer tillbaka. Alltmer tid ägnas åt drogen eller beteendet och problemen förvärras. Kognitiv beteendeterapi och motiverande samtal, MI, har i forskningssammanställningar visat sig vara de behandlingsmetoder som har uppnått bäst resultat vid behandling av alkoholmissbruk, den vanligaste missbruksformen. Behandlingarna bygger på samarbete mellan terapeut och klient, där konfrontation undviks och där klienten erbjuds hjälp att analysera sitt beteendemönster genom att se sambanden mellan tankar, känslor och beteenden. På detta vis kan klienten få en bild av sitt missbruk och därigenom finna alternativa beteenden och förhållningssätt till känslor som gör det lättare att bryta sina riskbeteenden och komma ur sitt missbruk.

Motiverande samtal handlar bland annat om att inte vara för konfrontativ mot personen som har ett beroende eftersom konfrontation kan leda till skam vilket kan öka beroendebeteendet. I motiverande samtal tänker man istället att med hjälp av öppna frågor om beteendets långsiktiga konsekvenser samt att "rulla med motstånd" så kan personen bli motiverad att förändras. I KBT kan man jobba med beroendet i sig genom att undersöka inre och yttre triggers, jobba med återfallsprevention och att kunna hantera sug. När personen som har ett beroende utsätts för triggers så kan suget bli starkt och personen kan då agera impulsivt eftersom den vill åt den kortsiktiga belöningen. Genom att lära sig att känna igen triggers och vilka tankar, känslor och kroppsförnimmelser som dyker upp så kan personen låta suget passera utan att agera på det. I många fall kan personen ha en komorbiditet vilket betyder samsjuklighet. Detta innebär att personen har beroende plus ångest, depression och stress exempelvis. I dem fallen kan man behöva jobba med samsjukligheten parallellt eller efteråt beroende på vilket som är det primära problemet och vilket som är det sekundära.