Tvångssyndrom (OCD)

Vad är tvångssyndrom (OCD)?

Tvångssyndrom brukar innefatta både tvångstankar och tvångshandlingar. Tvångstankar är påträngande tankar som ger upphov till obehag, rädsla och/eller ångest. De kan till exempel handla om stark oro för att såra någon närstående, eller att orsaka en annan människas olycka. Oro över baciller och/eller smitta är ett annat vanligt tvångstema. Tvångstankar med religiöst innehåll är vanliga även hos dem som inte är religiösa. Man kan till exempel tänka att vissa tankar är förbjudna, vilket skapar oro för att man ska straffas på något sätt.

Tvångshandlingar kallas även för ritualer, och har som funktion att neutralisera tvångstankarna eller den ångest som tankarna ger upphov till. Det kan röra sig om mentala ritualer eller särskilda beteenden. Ritualerna kan se olika ut, även om de har liknande funktion för den som utför dem. De allra flesta som har tvångssyndrom lider av både tvångstankar och tvångshandlingar, vilket i längden blir mycket handikappande. Den som lider av tvång vet dessutom ofta att ritualerna är helt meningslösa. Det är vanligt att personer som lider av tvångssyndrom känner skam över sitt problem och drar sig för att söka hjälp.

Terapi eller KBT-behandling mot OCD

KBT-behandling för tvångssyndrom/OCD (Obsessive Compulsive Disorder) kan se ut på många olika sätt. Hur den utformas beror på vilken typ av OCD-problem man har, om man också har andra psykiska besvär och på omständigheter i övrigt.

Exponering med responsprevention har visat sig vara effektivt för personer som har tvångssyndrom. Detta innebär att personen ska utsätta sig för det som triggar igång tvånget men låta bli att göra handlingen som den brukar göra för att minska obehaget. Det handlar om att istället stå ut med obehaget och se att det ändå klingar av.

Personen som exempelvis tvättar händerna många gånger per dag i många minuter per gång får lära sig att tvätta händerna mindre tid än vanligt och stå ut med obehaget. När personen ser att obehaget minskar utan tvångshandlingen börjar personen även minska på sitt tvångssyndrom. Det kräver mycket exponering mellan sessionerna för att det ska ge resultat.

Exponeras för förbjudna tvångstankar

För personen som har "förbjudna" tvångstankar kan bland annat exponering för dessa tankar användas. När personen ser att den kan tänka dessa tankar utan att något farligt sker så kan dessa tankar kännas mindre laddade. För andra personer kan det handla om att våga avbryta sina tvångstankar och se att inget farligt sker .

Exponering betyder att i små steg utmana sina tvångskänslor, träna på att närma sig det som framkallar tvångskänslorna. Om man reagerar på smuts och därför undviker allt man upplever som smutsigt skall man alltså träna på att smutsa ner sig. Det kan låta mycket obehagligt och kanske hemskt, men det skall ske i den takt man klarar av. På samma sätt om man är rädd för vissa otäcka påträngande tankar skall man träna på att tänka dem och upptäcka att de inte kan framkalla de katastrofer man brukar känna skall kunna inträffa.

Det är viktigt inför denna träning att man har kommit överens om vad som skall ske. Patienten skall förstå varför man gör denna behandling – förstå idén bakom den. Behandlaren skall försäkra patienten om att man inte kommer att göra något oväntat, överraskande. Ritualprevention betyder att träna på att stå emot sina impulser att göra ritualer. Vid exponeringsövningarna skall man inte göra någon ritual efteråt. Om man inte klarar det har man tagit för stort steg. Man skall också medvetet dra ner på ritualerna även när man inte tränar på exponering. Det handlar då om att förkorta tiden man tvättar sig, kontrollera färre gånger, begränsa sina frågor till föräldrarna om någon katastrof kommer att hända, och så vidare.

Det handlar inte om förnuft, inte om att förstå att man inte löper den risk man upplever. Den drabbade behöver oftast inte fler eller bättre argument för att tvånget är överdrivet. Det vet han eller hon redan. Reaktionerna inför situationerna är automatiska och kan inte styras över med information eller insikt. Exponering och ritualprevention påverkar känslorna genom direkt erfarenhet. Genom samtal, skattningsskalor, hemläxor i form av självobservation, övningar tillsammans med terapeuten kommer man fram till vad som är viktigt/möjligt att jobba med. Varje form av behandling bygger på en överenskommelse där det framgår hur behandlaren ser på problemet, och en klar beskrivning av behandlingsprinciperna. Behandlingsprogrammen innehåller ofta övningar tillsammans med terapeuten, hemuppgifter mellan gångerna man träffas och uppföljning av hur hemuppgifterna har fungerat.

Berätta för terapeuten om tvångstankar och OCD

Att berätta för sin terapeut om sina problem är självklart viktigt. Det innebär att våga berätta om hur det är. Om man lider av OCD skäms man ofta för hur man tänker och känner, och kanske framför allt för allt konstigt man gör. Man kan också ha en känsla av att det kan bli värre om någon får veta hur jag tänker eller gör. Det kan kännas som att det är farligt att berätta. Om man har haft problemen länge kan man ha tankar om att ingen kan förstå hur man har det. En erfaren behandlare känner dock oftast igen mönstret, även om det finns mängder av varianter av hur tvång kan se ut. Att behandlaren kan visa detta kan vara mycket lugnande för patienten.

Psykologisk behandling av tvångstankar

Ett viktigt resultat av en psykologisk behandling är att kunna lära sig leva bättre med sitt tvång. Det behöver inte vara en misslyckad behandling om man har vissa tvångsproblem kvar i slutet av behandlingen. Kravet att bli helt utan tvångsproblem kan i sig vara en fälla, man blir rädd för tecken på återfall, irriterad på att inte klara allt som en person utan OCD kan et. c. Om fokus i stället är på att leva bättre med sitt tvång kan man hitta bättre livskvalitet. En psykologisk behandling kan arbeta i riktning emot detta mål.

Vi erbjuder KBT och terpai i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt digitalt.